










LENA CRONQVIST. "Den svarta spegeln".
Återrop | |
---|---|
Klubbas | Avslutad |
Hus | Stockholms Auktionsverk Nybrogatan 32 |
Föremålet har klubbats. |
Kol och oljetempera på duk, 185 x 150,5 cm. Signerad och daterad L. CRONQVIST 1984.
UTSTÄLLD
Lena Cronqvist, Galleri I, Göteborg, 1984
Lena Cronqvist. Retrospektivt och aktuellt, sammanställd av SAK för Konstakademien,
Länsmuseet Gävle, m. fl. platser. 1987
Europas målare 80/ Eighty. Les peintres d’europé, Wackenhallen, Strasbourg,
Kulturhuset, Stockholm, m. fl. platser., 1988.
Lena Cronqvist, Norræna Húsid / Nordens Hus, Reykjavik, 1988.
Lena Cronqvist, Värmlands Museum, 1992, kat. nr. 3.
Lena Cronqvist, Liljevalchs konsthall, Stockholm, 1994.
Lena Cronqvist, Vikingsbergs konstmuseum, Helsingborg, 1998.
LITTERATUR
Nina Weibull, ”Om konsten som nödvändigheten att överge det på förhand givna”, Lena
Cronqvist. Retrospektivt och aktuellt, utställningskatalog, Konstakademien, 1987.
Ingela Lind, ”Målaren”, kap. 6 ”Målaren och hennes modell. Konsthistorien”, Lena
Cronqvist. Målningar 1964–1994, utgiven av Galleri Lars Bohman, Stockholm, 1994.
Nina Weibull, Spegling och skapande. En studie i Lena Cronqvists ”Målaren och hennes
modell”, akad. avh., Eidos nr 17, Skrifter från Konstvetenskapliga institutionen vid
Stockholms universitet, Värnamo: Fälth & Hässler, 2006.
I bildsviten Målaren och hennes modell, tjugo stora målningar utförda mellan 1982 och 1986,
synliggör och gestaltar Lena Cronqvist en tematisk grund för det konstnärliga skapande som
är hennes. Inledningsvis är hon den arbetsklädda ”målaren” som, i ett rum där väggen täcks av
egna skisser, hanterar ritkol, penslar och färgpalett. Uppmärksamt riktar ”målaren” blicken
mot betraktaren (som är hon själv, där hon står framför duken). I flera målningar prövar hon
att omge sig med diverse symbolisk rekvisita, likt infall: en röd garntråd och en ledad trähäst,
en instängd groda, stora mörka löv som tycks hämtade från collage av Matisse. Ljuset faller
som en tunn blå hinna över tingen. Men när konstnärens självbild ”Lena” vänder blicken mot
den handspegel som utgör redskap i en målares arbetsprocess förändras bildrummets
dynamik: tryckt mot spegelglasets ”andra sida” möter ett ansikte som skrämmer och
fascinerar henne. Yttre konkretion övergår i en inre, ”magiskt” förhöjd verklighet. Genom
bildsviten fångas konstnärens uppmärksamhet av teman som självbild. Blick och spegel,
kvinnokropp och skugga, mask och förstelning. I takt med att skildringen av kroppslighet
övergår i marmorvit metafysik – en skepnad som är ”målaren” i rollen av ”hennes modell” –
djupnar bildrummet och ljuset som nu fyller rummet får karaktär av vibrerande materia.
I Den svarta spegeln markeras väggen av breda, mörkt ockragula svep med inslag av vitaktiga
stråk. Bakom ”målaren/modellen”, och i förlängningen av den hand som håller ritkolet, syns
ett mönster av fria penselspår i mörkt kadmiumrött, dunkelt strålande ultramarin och
kadmiumgult; framträdande tecken för akten att skapa. En skymt av bildrummet ryms i den
motsatta handens spegel, men undanträngt av det blå mörker som fyller spegelrummet. Ljus
sveper över kroppens ena sida medan lysande himmelsblå (coelin) skugga tecknar konturen
över figurens hjässa och hals och ger midja och vänsterarm ett sken av volym. Här sitter
”hon” på sin arbetspall, förankrad i en kropp som liknar ett skal, ett yttre kärl för den inre
dynamik som är konstnärens särmärke.
Här finns avlägsna ekon från Albrecht Dürer som tidigt rannsakade bilden av sitt nakna själv
som akt 1503, och Paula Modersohn-Becker som gjorde detsamma i en svit självporträtt
1906–1907. En mer direkt impuls till Den svarta spegeln kan anas i Henri Matisses porträtt
från 1913 (Eremitaget) av hustrun, där fru Matisse förvandlas till en praktfullt utstyrd,
förbindligt leende skärm med tomma svarta ögonhål, en person omvandlad till tecken och
fiktion. I motsats till porträttet av fru Matisse tycks ”målaren/modellen” i Den svarta spegeln
vittna om en intensifierad grad av existens.
Genom åren har "Den svarta spegeln" ställts ut på flertalet utställningar, både i Sverige och i utlandet. Efter att ha varit i privat ägo ända sedan 1984 har Stockholms Auktionsverk glädjen att för första gången någonsin bjuda ut den på konstmarknaden.
Har följerätt.
Något vågig i kanterna, annars inga anmärkningar. För vidare information, vänligen kontakta victoria.svederberg@auktionsverket.se.